Samtalen som botar ensamheten
Ensamhet blir vanligare ju äldre upp i åldern man kommer. Samtidigt är äldre män den grupp som har svårast att höra av sig. Runtom i landet finns flera olika initiativ till att få äldre män att prata om och med varandra om sitt mående, bland annat en telefonlinje.
På mobiltelefonens bildskärm står det ett led med 7 siffror. Början av ledet bärs upp av 076, och avslutas med texten “ringer…”. Telefonen spelar upp en ljus ton, för att visa att samtalet är på väg. I andra änden av samtalet väntar Johanna Nordin. Telefonen spelar än en gång upp den ljusa tonen, men avbryts den här gången på mitten. Istället hör man att telefonen på andra änden plockas upp och en lugnande, mjuk röst uppenbarar sig:
–Hej, du pratar med Johanna?
Johanna Nordin är projektledare hos Mind, en svensk ideell förening med fokus på just psykisk hälsa, ung som gammal, kvinna som man. Just hennes fokus ligger på äldres psykiska hälsa och under hennes ansvarsområden ligger bland annat Minds Äldrelinjen, en telefonlinje bemannad av utbildade volontärer, som vid behov är redo att ta emot samtal från äldre vuxna som vill ha någon att prata med. Folk har ringt in sedan 2012 och Johanna ser det som en oerhört viktig verksamhet.
– Vi startade upp det för att det finns en ålderism i Sverige, som innebär att äldre inte får rätt stöd vid psykisk ohälsa. Det är vanligare att man får medicin utskrivet, vilket såklart inte heller är helt fel, men ibland behövs det bara att man får prata med en annan människa.
Folkhälsomyndighetens folkhälsoenkät från 2022 visar att 9 av 10 i åldersgruppen 65-85 upplever ett gott psykiskt välbefinnande. Samtidigt visar statistik från SCB att ju äldre upp i åldrarna man kommer, desto större risk löper man för att bli ensam. Samma statistik visar att det framförallt är äldre män som är ensammast. Det finns såklart flera olika definitioner till vad ensamhet innebär: exempelvis avsaknad av nära vänner, minimal kontakt med familj och social isolering. Man kan också helt enkelt uppleva ensamhet. Ensamheten visar sig även fortsätta att öka. Många psykiska problem kan komma med, eller beror på, ensamhet. Statistik visar även att äldre män inte pratar om sitt psykiska mående, av flera olika skäl.
– Framförallt äldre män har svårare att prata om hur de mår jämfört med kvinnor. De tänker att “en bra karl reder sig själv, ensam är stark”, men också att man stör, tar någon annans plats, när man söker hjälp, berättar Johanna.
Även Minds egen statistik visar detta. Enligt statistiken så besvarades 2022 totalt 13 950 samtal, varav 70% var kvinnor och 30% var män. De allra vanligaste samtalsämnen var allvarliga, som ensamhet och relationer, men många ringde även in för att prata om förändringar i omvärlden eller olika nyheter – för att få en pratstund, helt enkelt. De allra flesta som ringde in uppskattades vara mellan 66-80 år gamla.
Äldrelinjen fungerar såhär: du ringer Minds särskilda telefonnummer mellan klockan 8-19 på vardagar och 10-16 på helger. Under dessa tider bemannas linjen av volontärer som är utbildade i att lyssna och ge stöd, istället för att behandla eller ge lösningar. Du är anonym från att du plockar upp luren tills att du lägger ner den och förblir det även efter du lagt ner den. Vad du vill prata om är helt upp till dig som person:
– Syftet är att det ska vara ett medmänskligt samtal. Vill du prata om något vardagligt, bara prata, så får du göra det. Det är många som ringer in som kanske inte har någon att prata med, som kanske bara vill prata med någon, och det kan vara om vad som helst. Men det är också många som ringer in och vill få stöd i deras nedstämdhet eller ångest.
– Syftet är att det ska vara ett medmänskligt samtal. Vill du prata om något vardagligt, bara prata, så får du göra det. Det är många som ringer in som kanske inte har någon att prata med, som kanske bara vill prata med någon, och det kan vara om vad som helst. Men det är också många som ringer in och vill få stöd i deras nedstämdhet eller ångest.
Efter en stund väljer vi att flytta över samtalet till datorn, över Zoom, för att kunna prata med varandra ansikte-mot-ansikte. Johanna har ett filter aktiverat på sin dator så att man inte riktigt kan se var hon befinner sig, men under de korta stunderna då filtret bryts av tekniska problem är det möjligt att urskilja en kontorsmiljö: pärmar, böcker, skrivbord. Samtalet bryts en sekund. Genom datorn hörs det hur en dörr öppnas och någon ställer en fråga. Personen är för långt bort för den på andra änden samtalet ska kunna höra vad den säger, men man kan uppfatta att det är en fråga som måste besvaras. Efter en kort stund av mumlande återvänder Johanna till samtalet. Hon berättar att det, som tur är, blir allt vanligare för äldre män att prata om ensamhet och sitt mående, trots att det är de som historiskt haft svårast för det.
– Det tror jag, som tur är. Vi sammanställde en guide för äldre vuxnas psykiska ohälsa. Två av de medverkande för guiden var män i 80-årsåldern, och för dessa var det en självklarhet att “vi gubbar ska också få gråta”. På grund av att äldre män inte pratar om psykisk ohälsa så är det många som inte förstår, förrän väldigt sent i livet, att de lider av ångest eller depression. Det är därför vi startade detta, för att tala om att du har rätt att få hjälp.
Flera engagemang
Johanna och Äldrelinjen är inte ensamma i kampen mot äldre mäns ensamhet. Över hela Sverige finns engagemang i många olika former. I Torslanda, i Göteborgsområdet, organiserar kommunen ihop med organisationen NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, varje fredag en samtalsträff för äldre män. Projektet leds sedan flera år tillbaka av Julia Persson.
Julias kontor ligger i centrala Göteborg. Kontorsmiljön ser lite ut som vilket kontor som helst: vita väggar, ljusblått linoleumgolv, tarvliga trädörrar. De vita väggarna kläs av tavlor som påminner om de du ser vid din närmsta vårdcentrals väntrum. Trots en välstädad, men något generisk miljö, undkommer man inte allvaret som kontoret bearbetar. Genom en glasdörr kan man skymta ett tidningsställ, där det på en av tidningarna i stor text står “Var sjätte timme tar en människa sitt liv”. I mitten av allt finns ett stort konferensrum med ett långbord av trä, som vanligtvis används för större möten hos NSPH. Vid bordets sida står nutidens klassiska offentlig sektor-stol: tillverkad i trä, litet obekväm, med tunn, blå vaddering och armstöd. I ena änden av rummet finns en stor TV-skärm, som förmodligen används för att hålla powerpoint-presentationer, och i andra änden glasdörrar. På bordet finns några kvarglömda kaffekoppar och böcker. Julia slår sig ner vid en av stolarna och berättar om samtalsträffarna.
– Det är vi som tillhandahåller material, håller i träffarna och utbildar samt organiserar samtalsledare. Varje träff är två timmar åt gången och vi har även olika teman per träff, exempelvis om oro och tröst, blicka framåt, och så vidare. Det ligger på en nivå där det inte blir en total djupdykning, utan det är samtalsledaren som ser till att det ligger på en viss nivå: det är ingen terapistund, utan ett samtal. Vi tar även med fika, vilket brukar vara uppskattat.
Det är inte heller ett tvång att prata om man inte vill. Det uppmuntras av samtalsledaren, men tycker man att det är jobbigt kan man bara lyssna. Männen är anonyma och det hela sker under sekretess. I regel är deltagarna runt 65-70 år gamla. Träffens samtalsledare får även gå en utbildning som sträcker sig några dagar för att på bästa sätt lära sig att hålla igång samtalet genom att hålla deltagarna bekväma och engagerade. Att medmänsklighet är en viktig egenskap för samtalsledare råder det inga tvivel om.
– Kriterierna är att man har egen erfarenhet av psykisk ohälsa, det är inte det centrala, men det skapar en viss förförståelse, att man kan vara öppen med det. Och ha ett intresse för andra människor, det är väldigt viktigt. Det gör det även enklare för de i gruppen att prata om sitt mående, när de vet att ledaren själv varit med om liknande.
Samtalsledare brukar vara 60 år och äldre och jobbar annars som bland annat rektorer, socionomer, lärare, med mera – nästan alla jobbar med människor på ett eller annat sätt. Detta är enligt Julia viktigt för att de ska kunna skapa en miljö där äldre män vågar prata ut, då även NSPH, precis som hos Minds Äldrelinje, upplever att det finns en svårighet att nå ut till äldre män.
– Det finns en stigmatisering bland äldre, orden “psykisk ohälsa” skrämmer bort folk. Vi har även valt att ha ett fokus på bara män eftersom de kan vika sig från att öppna upp sig när det finns kvinnor med i gruppen.
– Det finns en stigmatisering bland äldre, orden “psykisk ohälsa” skrämmer bort folk. Vi har även valt att ha ett fokus på bara män eftersom de kan vika sig från att öppna upp sig när det finns kvinnor med i gruppen.
Men på senare år har det blivit lite bättre. Hon tror att det kan ha att göra med att man helt enkelt anstränger sig mer för att nå ut till männen. Bland annat deras informationsmöten, i anslutning till samtalsträffarna. Hon reser sig upp och hämtar en broschyr och en tjock bok. Boken innehåller forskning och resultat av träffarna, och broschyren delas ut vid mötena. På broschyrens framsida är det en tecknad bild på fyra leende och pratande äldre herrar.
– Vi har informationsmötena så att man kan träffa samtalsledare innan träffarna och känna sig bekväm med att öppna upp, men också förstå varför det är viktigt. Vi delar även ut broschyrer med information om hur träffarna kan hjälpa. Det brukar vara väldigt uppskattat.
Enligt Julia ger träffarna resultat och boken hon ger mig talar om resultaten. Övergripande handlar det om att männen mår bättre: de börjar leva ett mer aktivt liv, umgås med andra, och blir mindre ensamma. Även Johanna från Minds Äldrelinje vittnar om samma:
– Forskning från Uppsala Universitet visar att det hjälper att prata om ens mående. Delvis så hjälper det i stunden mot ensamhet, men även förebyggande, på ett sätt att volontären kan validera inringarens känslor och kanske kan hjälpa den att nå en insikt och tillslut söka hjälp. Det är så viktigt att vi bara pratar med varandra om hur vi mår.
Noam Bertling