De dansar tillsammans genom livet
Dansens fördelar är många. Förutom att det är en uppskattad motionsform så är det en perfekt social mötespunkt. Lillvor Wahlbergs dansresa tog fart på riktigt för åtta år sedan, och sedan dess har intresset bara växt.
– Vem är den där Dan egentligen? Det står alltid det, ”Dans 100 kronor”.
– Vad rolig du är Kenneth, säger Lillvor Wahlberg åt mannen som flinande håller upp betalningsbekräftelsen på sin mobil för att visa henne. Klockan är halv sju och om en halvtimma står det dans på Lillvors schema, men nu sitter hon i dansskolans reception och stämplar kuponger och hälsar folk välkomna. Det är den sista danskvällen för terminen, och uppslutningen verkar vara stark.
På torget i Mölndal skiner solen. Tulpaner och påskliljor pryder rabatterna utanför Folkets Hus, och träden står i blom. Man har inte lust att gå in utan vill hellre slå sig ner på en bänk i kvällssolen. Men går man ner för trappan i Folkets Hus och förbi receptionen möts man av glada röster och höga skratt. Mellan halv sju och tio varannan onsdag är det danskväll på schemat. Inne i den rymliga danssalen, fullt utrustad med scen och discokula, svävar osynliga moln av olika parfymer och rakvatten förbi tillsammans med de dansande paren och blandas med kaffedoften från andra änden av den stora lokalen. Där sitter folk utspridda och dricker kaffe ur plastmuggar, småpratar eller betraktar de dansande paren. På fikabordet står ett stort kakfat – det är Lillvor som har bakat.
Även om Lillvor numera är pensionär så är schemat fullbokat. Utöver dansen leder hon gympapass på det lokala gymmet, bakar och lagar mat och träffar sina vänner. Får hon tid över så är hon antagligen ute på en campingtur med sin man Tony, som hon träffade genom dansen. De dansade på samma dansskola, bland annat med varandra, och blev ett par år 2017. Efter det har dansen varit deras stora gemensamma intresse, och de går och dansar flera gånger i veckan.
De dansar på flera olika ställen i Göteborgsområdet – Mölndal, Sävedalen och ibland vid Heden. Idag är det Lenas Dansskola som gäller. Iklädd dansskor, jeans och en glittrig t-shirt är Lillvor redo för en social kväll med bugg och fox. Vanligtvis är hon inte receptionist, men hon brukar hoppa in för Lena Ränk, dansskolans ägare sedan 35 år tillbaka, samt Lenas man Paul, medan de håller sin kurs i modern fox för nybörjare. Modern fox är enligt Lena en ny stil som har kommit, som skiljer sig från foxtrot då man istället för att ta de dubbelstegen som finns i foxtrot bara markerar dem.
Inne i Lenas danssal har folk parat ihop sig utifrån hennes instruktioner. Runt 20 par står och betraktar henne då hon repeterar stegen för dem. Sedan är det parens tur. Först utan musik, men snart ljuder lugna, romantiska toner i salen. Det är visserligen en nybörjarkurs, men eftersom det är den sista på terminen glider paren snart självständigt runt över dansgolvet.
En social motionsform
En efter en släntrar folk ner för trapporna till receptionen. Även de som inte ska vara med på nybörjarkursen är i god tid för att ta sig en kopp kaffe och prata lite med sina vänner. De hälsar på varandra med glada röster när de kommer in, småpratar om det ena och det andra. En man med kryckor hoppar ner med hjälp av ledstången.
– Jag kan nog inte dansa idag, men jag kan ta en fika! Han hoppar glatt vidare in i lokalen.
Det sociala är en viktig del av danskvällarna för många. Det märks hur glada alla blir av att se varandra och kaffepausen är minst lika värdefull som de svängiga buggrundorna.
– Det är många som är ensamma som hittar sina kompisar här, menar Lena och fortsätter:
– Det betyder jättemycket. Vi hade dans här på skärtorsdagen, hur många ensamma var det inte som var här som annars hade suttit ensamma hela påsken? Här vet dom att det är tryggt.
Klockan har slagit sju och lektionen i modern fox byts ut till motionsdans. Ljuset sänks i lokalen och ett neonrosa sken kommer från scenen där Paul står och sköter musiken. Många från nybörjarkursen stannar kvar för att fortsätta dansa, och betydligt fler har nu slutit upp till dem. Lillvor blir avlöst av Lena för att kunna vara med. Hennes man Tony kommer inte förrän om någon timma, men här dansar alla med alla. Att hitta en ledig partner är för Lillvor inga problem. Hon går fram till en man som står vid fikabordet och säger något till honom, varefter han går ut mot dansgolvet.
– Jag brukar säga till dom, ”ska ni vila så länge?”, säger Lillvor med ett skratt och följer efter mannen mot den käcka dansbandsmusiken för en omgång bugg.
Lillvor har dansat till och från sedan 1973, men det var först år 2015 som intresset fick utrymme att ta fart på riktigt.
– Min före detta gick bort, säger hon med en kort paus innan hon fortsätter:
– Då bestämde jag mig för att jag ska göra det jag vill och har lust med. Inte bara gympan, inte bara träningen, utan nu ska jag dansa!
”Inte bara damer”
På dansgolvet har tempot ökat. Två låtar bugg och en låt fox, lyder Pauls musikschema för kvällen. Käcka dansbandstoner varvas med lugna kärlekslåtar. Vissa är iklädda skjorta och dansskor, andra är där i jeans och sneakers. Alla danspar – som består av allt från kärlekspar till främlingar – har olika stilar och tempon, men glädjen är gemensam i hela salen.
– Det är ju många som säger ”nej jag vill inte dansa sånt, för då är det bara damer”, men det är det inte, säger Lillvor med eftertryck. Och mycket riktigt så är det en väldigt jämn fördelning av människor som rör sig runt i salen. Några enstaka kvinnor står i dörröppningen eller vid väggen och väntar på sin tur. Lillvor fortsätter:
– Och det är så kul, i förra veckan var det brist på damer – det var för många herrar! Och det är väldigt bra, för då får herrarna se hur damerna har det ifall vi är för många någon gång ibland. Men för det mesta så är det bara några damer över.
Även åldern på de olika dansarna är varierad, och en ny målgrupp verkar ha bildats:
– För några år sedan så var det min generation som dansade, säger Lillvor. Nu har det blivit en helt ny generation, en ung generation, som tar tag i det här.
Lena instämmer:
– Det är ungdomar upp till äldre, så det är en väldigt blandad publik. Det har faktiskt kommit mycket mer ungdomar nu på sistone. Det är kul och välbehövligt!
På manssidan så är det fortfarande en äldre majoritet, men Lillvor är hoppfull om en mer blandad skara inom en inte allt för lång framtid. Hon menar att de yngre männen som är där kommer tipsa sina vänner och på så sätt sprida nyheten om hur roligt det faktiskt är, samt få dem att våga börja.
Ren och skär glädje
Det bästa med dansen är enligt Lillvor att umgås med vänner, hur socialt det är och att man får gratismotion.
– Och sen är det så kul! Man blir glad, det finns inget tråkigt med det. Får jag inte gå på det så mår jag inte bra.
Lena håller med om att dansen kommer med många fördelar.
– Var ska jag börja? Det är ju glädje, ren och skär glädje. Det är motion, du förebygger Alzheimers då du motionerar samtidigt som du använder hjärnan då du måste tänka ut vad du ska göra.
Enligt en artikel från Karolinska Institutet 2015 är det inte bara dansen i sig som minskar risken för Alzheimers. Sociala aktiviteter överlag under medelåldern kan enligt dem förebygga att man senare i livet drabbas av Alzheimers sjukdom. De menar att det bland annat kan bero på att man genom sitt nätverk får hjälp att ta hand om sin hälsa. Sociala aktiviteter kan även stimulera hjärnan vilket i sin tur kan kompensera skador som uppkommer med åldern.
– Man kan vara ledsen när man kommer hit men när man går härifrån är man oftast glad, säger Lena. Man kanske kommer tillbaka till sin ledsamhet då man kommer hem igen, men då har man fått lite styrka härifrån och kan attackera det på ett annat sätt.
Mycket riktigt så är stämningen fortfarande på topp i lokalen. Bugglåtarna verkar vara de mest populära: dansgolvet är fullt så fort de svängiga låtarna går på. Det skrattas och pratas från fikarummet. Samtalsämnena rör inte bara dansen utan sträcker sig utanför dess gränser. Ned för trappan till foajén kommer en glasögonprydd man i svart jacka. Tony har anlänt. Lillvor, som tillfälligt har slagit sig ner bakom receptionsbordet, skiner upp och verkar vara redo för ännu några timmar av dans. Det börjar snart skymma ute, men än är kvällen ung för de glada buggdansarna.
För den som vill börja dansa men inte vågar, kanske känner sig för otränad, gammal eller oerfaren har Lillvor några tips:
– Om man bara har viljan, då ska man komma och försöka. Det finns ingen som är för gammal och det finns ingen som är för ung. De allra flesta kan lära sig: har man bara den minsta lilla takt så går det. Så jag säger bara testa, testa, testa!
– Har man en kompis att ta med sig så gör det. Annars går det jättebra att komma hit ensam, säger Lena (”Jag gjorde det!” flikar Lillvor in). Att bara ta sig över tröskeln och ta sig hit är det viktigaste, sedan behöver man inte fundera på det andra.
Vid frågan om vilka Lillvor skulle rekommendera dansen till ser hon först lite oförstående ut. Sedan svarar hon med eftertryck:
– Alla. Precis alla.
Tove Eliasson