Schack – för vännerna du kommer ihåg
” Det är även en sport som jag kan hålla på med länge, då det tar både lite tid och energi. Perfekt för dig som känner att kroppen inte längre hänger med.”
Det pratas och skojas flitigt i lokalen när jag kliver in. De två männen framför mig sätter sig ner mittemot varandra. De fortsätter att diskutera vad som hänt under dagen. Klockan ställs i ordning och klickas igång. Skratten övergår snabbt i total tystnad. De båda männen varvar att klia sig i skägget och i pannan. Total tystnad.
Varje onsdagskväll anordnar Majornas schacksällskap olika typer av tävlingar. Anders Kvarby, 70, är ansvarig för schacksällskapet och är själv tidigare svensk DM-mästare.
– Vi får folk i olika åldrar. Vi har mest pensionärer och folk i 40-års åldern. Det är både folk som spelat mycket tidigare och nu kommit tillbaka men också helt nya spelare.
I schacksällskapet ingår ungefär 20–25 stycken, varav ungefär hälften kommer och spelar. I Majornas schacksällskap är dock alla välkomna, inte bara de som är medlemmar. Detta gör att det är en bra blandning av nytt folk samt folk man känner igen sedan innan. Kvarby anser dock inte att han ingår i någon större gemenskap.
– Man känner ju igen folk som kommer hit och pratar med varandra mellan partierna. Men jag skulle inte säga att vi känner varandra.
Denna ensamhet är något som Lars-Gösta Dahlöf, docent vid Göteborgs universitet, har tittat på under många års tid. Enligt Statistiska Centralbyrån så saknar var tredje man i 50-års åldern en nära vän. För kvinnor är den siffran endast var åttonde.
Folk runtomkring sitter ner mittemot varandra och pratar mellan dragen. Det är inte lika stel stämning som när jag först satte mig ner.
– E4 – ska jag inte göra, muttras i viskande ton av en äldre man med stort skägg.
När Anders berättar om sin tidigare schackkarriär blir vi avbrutna av nyfikna schackspelare.
– Kommer Roy idag? frågar en långhårig yngre man.
– Nä, han hade varit här nu i så fall, svarar Anders
– Roger, då? frågar en tredje man med glasögon.
– Roger? Skoja inte med oss sådär, skrattar Anders.
Någon slags gemenskap verkar ändå finnas här. Man nämner diverse namn som kanske kan komma att dyka upp. Drar skämt om någon som aldrig dyker upp. Det känns verkligen som ett ungt grabbgäng som planerar en utekväll på stan.
Anders sätter igång med att planera eftermiddagen.
– Kör vi dubbelronder? frågar han högt.
Han knappar in något på datorn.
– Det blir cirka tre timmar? frågar han undrande.
– Det blir lite långt, svarar mannen med glasögon.
– Då kör vi enkelrondigt, tre minuter plus två sekunder per drag, svarar Anders.
Han trycker Enter på datorn och börjar ropa upp namnen. Direkt börjar männen röra på sig. Man letar upp sin motståndare vid ett uppställt schackbräde. Sätter sig ner och tar i hand. Klockan bredvid schackbrädet trycks igång nästan samtidigt på samtliga bord. Sedan följer komplett tystnad. Det enda som hörs är trycket på klockan för att indikera att ens drag är över. Schackpjäserna ger ifrån sig ett dämpat duns när de flyttas runt på brädet. Sedan trycks klockan ner igen för att skicka över draget till motståndaren. Det enda ljudet som hörs mellan dragen är de tunga andetagen. Duns! Tick! Duns! Tock!
Dragen går i början snabbt men efter cirka en minut går det betydligt längre tid mellan dragen. Det ligger en annan spänning i den tysta luften. Det blir i några sekunder helt tyst och stilla. Inte ens dragen hörs längre. Efter ett tag börjar händer sträcka sig över borden för att skaka sin motståndares hand. Man ställer tillbaka sina pjäser och kanske viskar något till motståndaren, men man respekterar dem som fortfarande spelar.
Denna tystnad som uppstår är något som Dahlöf tror kommer från hur tjejer och killar lär sig hur man ska underhålla sina relationer. Flickor är mer benägna att hjälpa till när det ska ordnas kalas eller föreställningar. De får även på ett annat sätt lära sig att prata om vad de känner, menar Dahlöf i en intervju med GP år 2006.
Efter sin match börjar Anders prata ännu mer om schack och dess utveckling på senare år. Han berättar om hur han spelade mycket när han var yngre och nu gjort en comeback när han känner att han har mer tid för att följa sin passion och lägga energi på sina hobbys. Han väljer även att belysa de yngre generationerna som fått upp ögonen för schack, oavsett om det är genom att spela på nätet eller fysiskt. Anders medger dock att det är en annan känsla att spela mot någon annan, att ha någon framför sig. Något som kan vara en svår sak att hitta ju äldre man blir.
I bakgrunden fylls det på med kaffe i en vit plastmugg och görs mackor med skinka och ost medan Anders skriver in resultaten från det senaste partiet i sin dator. Jag överhör en konversation från fikabordet. En äldre man börjar en konversation med en annan. Både två drickandes ur varsin plastmugg, med skink- och ostmackorna i högsta hugg.
– Börjat köra hojen igen? frågar den äldre mannen.
– Nej, den är tyvärr på lagning, svarar en yngre man med skinnjacka.
På klubben är det bara män som sitter runtom borden. Det dras skämt och dricks kaffe mellan partierna. Någon drar upp den föregående IFK-matchen. Om man någonsin skulle dra liknelsen av hur ett internetcafé skulle se ut för äldre män så är detta väldigt nära.
Dahlöf menar på att en mans sociala liv oftare är kopplat till en aktivitet eller någon form av tillställning. Ofta tar den form av en idrott eller intresse och gärna med någon typ av tävlingsmoment. Kvinnor kan oftare umgås en och en vilket leder till en djupare relation.
Det verkar gå bra för Anders under spelets gång. Han vinner match efter match. Jag hör sedan en kommentar som förklarar varför det går så bra för honom.
– Nybörjarmisstag för distriktsmästaren måste jag säga, yttrar hans långhåriga motståndare med ett litet skratt.
Männen här verkar känna varandra bättre än vad Anders först ville ge sken av. När jag frågar honom igen om relationerna som schack berört i hans liv så verkar han ha ändrat inställning till hur mycket det faktiskt påverkar honom.
Dahlöf förklarar att män oftast söker sig till alternativa sätt att umgås, exempelvis genom en aktivitet. Många män, menar Dahlöf, försöker ta inspiration från andra kulturer och umgås genom att göra något annat samtidigt. Han ger exempel som att sitta på café och dricka kaffe eller spela schack. Men även här håller konversationerna sig oftast till politik eller idrott, även om det ibland kan bli diskussioner kring familjerelationer. Något som jag märkte av under mitt besök på Majornas Schacksällskap.
Anders berättar att han varit borta från schackspelandet en längre tid då han fokuserat på familj och sådant, men att han nu vid sin återkomst även fått ett fullare socialt liv.
– Ibland träffar man vänner från förr som man inte sett på länge. Det är kul, säger han.
Han träffar även mycket nytt folk, oavsett om man spelat i 20, 30 år eller är nybörjare så är man välkommen att vara med i gemenskapen. En gemenskap som inte försvinner.
– Även om jag har flyttat geografiskt så har jag ändå träffat de gamla vännerna jag hade från schack sedan tidigare.
När Anders börjar berätta om sin vardag så blir det klart att schack spelar en stor roll i hans liv efter pensionen. Dagligen så spelar han sms-schack med en kompis, alltså smsar dragen till sin kompis som sedan smsar sitt drag tillbaka. De både schackspelarna har därför spelplanen i huvudet och kommer ihåg alla drag som gjorts under spelets gång. Såhär förklarar Anders att hans vecka ser ut:
- På måndagar tar han även schacklektioner med samma kompis från en internationell mästare.
- På tisdagar spelar han veteranschack med Göteborgs schackveteraner.
- På onsdagar anordnar han själv och spelar med Majornas schacksällskap.
- På torsdagar åker han ut och spelar med en man som är dement.
– Sedan blir det även spel på helgerna, avslutar Anders.
Han förklarar även att han försökt få barn och barnbarn att spela men utan framgång.
– Jag har försökt spela med barnbarnen men det är andra intressen som drar mer, det är ju fotboll och allt vad det är. Jag kommer inte tvinga dem.
Anders förklarar vidare att det var en god man som kom till schackföreningen med en förfrågan om att spela schack med sin demenssjuka anhöriga. Han spekulerar lite kring ifall det kan hjälpa att bromsa demensen men det är inte något som Anders märkt av. Han vittnar dock om att man ser en liten gnista tändas när hans vän gör sina drag.
– Jag märker att han varit en väldigt aggressiv spelare, säger Anders.
Schack är en sport som kan ha fördelar för just hjärnan. Anders berättar att när han spelar med sin vän så kan han på så sätt avgöra hur han mår den dagen.
– Han kommer inte ihåg mig när jag kommer men jag säger bara att vi ska spela lite schack och då blir han lite glad. Den stunden jag är där är annorlunda mot hur det vanligtvis är för honom.
Ibland har han lite sämre dagar och då tar det oftast längre tid att spela klart ett parti. Då är det bara för Anders att fota av brädet och komma tillbaka nästa vecka för att ställa upp det igen så att de kan fortsätta sitt spel.
Gjon Skepi